Livet som mamma- i bra och mindre bra stunder

Idag var man uppe vid kvart i sex så redan känns det som att halva dagen har gått. Markus var uppe och sa hejdå och Liam var ledsen så det var lika bra att bara gå upp kände jag. Så fick jag ju säga hejdå till älsklingen med. Vet ju inte när han kommer. Kanske ikväll i natt någon gång. I alla fall så har denna natten heller inte varit så jätte rolig. Liam skrek och tappade nappen hela tiden. Han tror att han är hungrig hela tiden eller det kan han ju vara med eftersom det verkar som att jag inte har så mycket bröstmjölk längre. När jag pumpat så får jag inte alls ut mycket.
Efter att ha funderat vad det kan bero på så har jag kommit på att jag tror jag vet varför. Denna inre och yttre stressen som jag kämpar med påverkar ju säkert mer än vad jag tror. Den "vanliga" stressen är ju att fixa med vardagen ensam. Att hinna med att göra allt perfekt. Sen den inre stressen är ekonomiskt, att Markus ligger ute, oron för hur allt kommer att bli osv. Skulle nog kunna göra en hel lista på saker jag känner mig stressad över. Börjar fundera på om jag verkligen ska fortsätta att amma eller vad som är bäst för både mig och Liam. Framför allt så ska det gynna Liam för han kommer i första hand. Men jag har svårt att bestämma mig. Vill så gärna kunna amma honom men å andra sidan så behöver jag få sova med.

Igår fick vi lite sämre nyheter som vanligt. Chauffören som ska köra denna veckan så älskligen kan vara ledig har gått och blivit sjuk. Alltså måste det hittas någon som kan jobba redan i morgon eller söndag vilket jag vet är nästintill omöjligt! Så hittar han ingen så kommer han att få köra själv en vecka till. Fattar inte hur detta ska sluta. Han kommer inte att orka och jag kommer att må skit. Men det finns verkligen inget jag kan göra åt det heller. Vet knappt hur jag ska reagera heller längre för alltid ska det vara nått som krånglar för oss. Blir så trött på detta.