Förlossningsberättelse nr. 2
Här kommer min förlossningsberättelse så mycket som jag kan få ihop det utan mina journaler. Blev bara cirka tider eftersom man inte kollade klockan speciellt ofta. Är ni känsliga läs INTE!
Jag hade haft sammandragningar under dagen som inte ville ge med sig. Så efter jag hämtat Angelina på dagiset klockan 14.00 så bad jag mamma komma in för jag kände att jag inte skulle orka ha Angelina själv. Mamma kommer in vid 15.00 ungefär. Sammandragningarna arbetar på och jag börjar fundera på om det kan vara på gång. Jag och mamma går en runda för att få det att sätta igång mer.
Framåt 21.00 på kvällen avtar sammandragningarna helt. Mamma funderar på att åka hem men bestämmer sig för att vänta lite till. Runt 22.00 börjar sammandragningarna komma igen men de är inte regelbundna och gör inte jätteont heller. Sitter i soffan och tittar på tv med mamma. Vid 23.00 får jag regelbundna värkar som kommer med 1-2 minuters mellanrum och de gör ganska ont.
Vid 00.30 ringer jag till förlossningen och frågar vad det tycker jag ska göra. De säger att jag får komma in om jag vill men att jag nog kan avvakta ett par timmar till. Ringer till Markus och berättar att jag troligen kommer att få åka in under natten. Känner mig verkligen ledsen just då för att han inte kommer få vara med om det händer under natten. Sen ringer jag till Markus pappa för att han ska komma och vara barnvakt åt Angelina. Han dyker upp här vid 02.00 ungefär. Sitter och försöker prata med mamma och Markus pappa. Men värkarna blir bara värre och värre. Tillslut känner jag att jag inte orkar vara hemma mer.
Jag och mamma börjar gå mot bilen och värkarna kommer med 30-40 sekunder i mellan. Medans vi går känner jag att det bara rinner i trosorna. Gråter hysteriskt och säger till mamma att jag har kissat på mig. Varje steg jag tar så rinner det. Jag är helt bombsäker på att jag har kissat på mig. Mamma försöker lugna mig med att det kanske bara kunde vara vattnet som gått.
Klockan 03.00 anländer vi på förlossningen. De sätter en CTG på mig först för att kolla fosterljuden och värkarna. Jag blir lite besviken att de inte kunde ha kollat om det hade hänt nått först. Väljer att stå upp lutad mot en ”gåvagn”. Värkarna håller sig med 30 sekunder i mellan och mamma får stå brevid mig hela tiden. Hon fick springa i mellan värkarna för att ge mig vatten och sånt. Rätt var det var så tappar jag andan och får ingen luft. Mamma ringer efter barnmorskan och de kommer in men det finns ju inget de kan göra. Jag vet inte om det var smärtan eller oron över att Markus inte var med. Det hände tre gånger och jag blev lika rädd varje gång. I fyrtio minuter fick jag ungefär stå med CTG-kurvan. Vid 03.40 kommer barnmorskan in igen och ska kolla om jag börjat öppna mig något. Då är jag öppen 4 cm och tappen är utplånad.
Bara en liten stund efter hon lämnat rummet så börjar värkarna göra ondare och bli tätare så vi ringer in henne igen och jag ber om att få testa lustgasen. Mår inte alls bra på lustgasen så jag tar den inte alls länge. Känner helt plötsligt att det trycker på som bara den och att jag vill krysta. Ringer på signal-knappen igen. Barnmorskan kommer in igen och då är klockan 04.45. Hon konstaterar att jag är öppen 7 cm. Jag fick krystvärkar för att fostersäcken bubblade ut och sen låg huvudet och tryckte på det mer. Jag får inte krysta men går det verkligen inte att låta bli får jag bara ta i lite säger barnmorskan. Nu börjar jag må dåligt. Mår illa som bara den. Får ställa mig på alla fyra i sängen för att det inte ska trycka på lika mycket men det hjälper inte. Tillslut bestämmer sig barnmorskan ta hål på hinnorna så vattnet ska gå. Men hon får problem för huvudet ligger så nära. Detta gör riktigt ont när hon försöker, men hon lyckas tillslut och vattnet går.
Vid 05.10 är jag öppen 10 cm och krystvärkarna blir allt starkare. Hon säger att jag får krysta och att det är bara att ta i. Jag krystar allt vad jag orkar men inget händer. Frågar henne varför inget händer fast jag verkligen ger allt och det gjorde fruktansvärt ont att krysta. Hon känner att det är en liten kant kvar som måste bort innan bebisen kan komma ut. Barnmorskan måste trycka på kanten samtidigt som jag krystar. Den smärtan är fruktansvärd och det kändes som det aldrig skulle vara över. De ber mig under hela tiden att ändra ställningar. Spyr som bara den samtidigt som jag får krystvärkar. Jag tappar all kontroll och slänger runt i hela sängen, biter både mig själv (nått jag upptäckte efter) och kudden. Säger att jag ger upp och ber dem att plocka ut bebisen åt mig. Försöker övertala barnmorskan att jag inte kan göra detta utan att de måste hjälpa mig. Krystvärkarna fortsätter att komma och jag kan inget annat än att krysta.
Tillslut så ger kanten med sig och jag känner hur det händer något. Helt plötsligt får jag nya krafter och tar i för fullt. Barnmorskan fick nog säga till mig tre gånger att huvudet var halvvägs och att jag måste sluta krysta om jag inte ville spricka en massa. Sen tog det två krystvärkar så var det över. 05.43 tittar vår prins ut. Mamma fick äran att klippa hans navelsträng. Moderkakan kom sen ut utan problem. Känner bara en lättnad över att det äntligen var färdigt. Blev att jag skulle sy 2 stygn men hon satte 3 för att det skulle bli snyggare. Amningen fungerade bra på direkten. Ringde nästan direkt till Markus och berättade att vår son hade kommit, skickade även en bild.
Han vägde 3060 gram och var 49 cm lång. Förlossningen tog 7 timmar från första regelbundna värkarna och 3 timmar från det jag kom in på förlossningen.
Sen stannade vi till 12.00 innan vi åkte hem. BB var helt fullbelagt så jag skulle ha fått stanna i detta hemska förlossningsrum ett bra tag till och då åkte jag hellre hem.
Det blev en liten Liam.
Under graviditeten vägde jag 70,3 kg och efter förlossningen vägde jag 65,2 kg. Inskrivningsvikten låg på 63,2 kg så jag har 2 kilo kvar att gå ner till inskrivningsvikten.
