Barnakuten och ultraljudet
Nu har jag inte skrivit något på ett bra tag men det har varit fullt upp här hemma. Jag har verkligen inte haft lust eller tid till att skriva.
I måndags var jag och mamma nere i Malmö. Vi fick låna en gps som tur var så det var inga problem att hitta dock var det svårare med parkeringen. Vi letade en bra stund innan vi hittade en parkering. Sen gick vi en runda i gallerian innan det var dax att gå till Emma Ultraljudsklinik. När vi stod utanför byggnaden så tänkte jag att detta var ju inget jätte frächt ställe, men när vi kom in så var det jätte fint verkligen. Sen fick jag fylla i en blankett med lite uppgifter om mig och mina graviditeter. Efter bara en lite stund fick vi komma in (kändes som minst en timme).
När vi kom in så pratade barnmorskan lite med mig och sen började hon titta på bebisen. Efter ett tag frågade hon om jag var redo att veta vad det blir. Klart jag var det var ju bara det jag väntade på. Tog bara någon sekund innan hon sa det är en liten pojke. (ursäkta va sa du? en pojke? Ska jag få en son? Men jag kan inte byta blöja på en pojke!) Så tittade hon igen för att kunna säga 100% och det var fortfarande en liten pojke. Sen fick vi lite bilder på min son.
När vi väl kom ut från kliniken så brast det för mig. Jag började gråta och upprepade för mamma: - Jag ska få en son. Kan du fatta en son? En liten pojke, min lilla pojk. Sen brast det för mamma med så i hissen på väg ner stod vi och grät tillsammans. Så häftigt att jag kunde få något annat än en flicka. Visst nu behöver man planera mycket mer än innan men det ska bli så roligt. Och de på rutin ultraljudet lär ha sett men hon trodde nog att jag blev besviken eftersom jag var tyst. Att hon inte kunde fatta att jag var bara chockad, hade blivit lika chockad över en flicka!
Nu över till lite annat så jag hinner skriva om allt. Natten till tisdagen sov min lilla Milla här och vi bestämde att vi skulle ner på stan på tisdagen. Lämnade Angelina på tisdags morgonen på dagis och gick hem och fixade oss lite.
Vi hann inte mycket mer än komma ner till stan innnan dagis ringer och säger att Angelina har fått feber 39,3 grader, bara sådär. Så det var bara att säga hejdå till Milla och ta bussen hem för att hämta min lilla tös. Bussresan hem kändes så seg ville bara ha min lilla tjej hos mig, tankarna snurrade om hur sjuk hon var.
När jag kom till dagis efter att ha varit hemma och hämtat vagnen så satt Angelina och lekte fast hon var riktigt varm i pannan.
Febern höll i sig fast hon fick Alvedon när vi kom hem. Så jag ringde sjukan, men de tyckte inte att det var någon fara. Sen kom natten och Angelina vaknade med 40,9 grader och jag ringde in igen för jag visste inte vad jag skulle göra, men de tyckte fortfarande inte att det var någon fara. Under dagen igår började hon bli bättre på morgonen var febern nere på 37,7. Hon börjar nog bli piggare nu då tänkte jag.
Men sen kom kvällen och febern steg riktigt snabbt. Vid halv ett eller nått sånt i natt så vaknade hon med 40,7 grader fast hon hade fått Alvedon för bara någon timme sedan. Hon var hängig och medtagen. Hon hade ryckningar i kroppen i mellanåt så jag ringde igen till barnakuten och då tyckte de äntligen att vi skulle få komma in. Så mamma, min underbara mamma körde in oss till akuten. Väl inne på rummet kollade hon tempen och då låg den på 40,6 grader.
Sedan fick vi träffa en läkare som klämde och kände och ville ta lite tester osv. Så det blev att kolla syresättningen i blodet, snabb sänkan och lyssande på henne. Sänkan blev 15 vilket tydde på en infektion, vilket kunde vara en virusinfektion, influensa eller den nya influensan. Men han trodde mest på en vanlig influensa så det är bara att vänta och se. Vi fick stanna på akuten tills hennes feber började ge med sig och i bilen på vägen hem så blev hon mycket piggare och började digga musiken och busade med mammas växelspak.
Idag har hon sovit ganska mycket det har varit svårt att få i henne mat men två glassar och lite dricka gick bra. Febern har hållt sig bra under dagen men nu innan hon somnade steg den till 38,8 grader. Och nu ligger hon och sover vilket är jätte bra. När hon vaknar blir det till att kolla febern och se om det blir Alvedon och Ipren eller hur jag ska göra. Så länge febern inte håller sig hög länge så är det mer fara om hon blir uttorkad eller får jobbigt att andas.
Har tittat till henne med jämna mellanrum så nu ska jag kolla till min lilla tjej igen.
I måndags var jag och mamma nere i Malmö. Vi fick låna en gps som tur var så det var inga problem att hitta dock var det svårare med parkeringen. Vi letade en bra stund innan vi hittade en parkering. Sen gick vi en runda i gallerian innan det var dax att gå till Emma Ultraljudsklinik. När vi stod utanför byggnaden så tänkte jag att detta var ju inget jätte frächt ställe, men när vi kom in så var det jätte fint verkligen. Sen fick jag fylla i en blankett med lite uppgifter om mig och mina graviditeter. Efter bara en lite stund fick vi komma in (kändes som minst en timme).
När vi kom in så pratade barnmorskan lite med mig och sen började hon titta på bebisen. Efter ett tag frågade hon om jag var redo att veta vad det blir. Klart jag var det var ju bara det jag väntade på. Tog bara någon sekund innan hon sa det är en liten pojke. (ursäkta va sa du? en pojke? Ska jag få en son? Men jag kan inte byta blöja på en pojke!) Så tittade hon igen för att kunna säga 100% och det var fortfarande en liten pojke. Sen fick vi lite bilder på min son.
När vi väl kom ut från kliniken så brast det för mig. Jag började gråta och upprepade för mamma: - Jag ska få en son. Kan du fatta en son? En liten pojke, min lilla pojk. Sen brast det för mamma med så i hissen på väg ner stod vi och grät tillsammans. Så häftigt att jag kunde få något annat än en flicka. Visst nu behöver man planera mycket mer än innan men det ska bli så roligt. Och de på rutin ultraljudet lär ha sett men hon trodde nog att jag blev besviken eftersom jag var tyst. Att hon inte kunde fatta att jag var bara chockad, hade blivit lika chockad över en flicka!
Nu över till lite annat så jag hinner skriva om allt. Natten till tisdagen sov min lilla Milla här och vi bestämde att vi skulle ner på stan på tisdagen. Lämnade Angelina på tisdags morgonen på dagis och gick hem och fixade oss lite.
Vi hann inte mycket mer än komma ner till stan innnan dagis ringer och säger att Angelina har fått feber 39,3 grader, bara sådär. Så det var bara att säga hejdå till Milla och ta bussen hem för att hämta min lilla tös. Bussresan hem kändes så seg ville bara ha min lilla tjej hos mig, tankarna snurrade om hur sjuk hon var.
När jag kom till dagis efter att ha varit hemma och hämtat vagnen så satt Angelina och lekte fast hon var riktigt varm i pannan.
Febern höll i sig fast hon fick Alvedon när vi kom hem. Så jag ringde sjukan, men de tyckte inte att det var någon fara. Sen kom natten och Angelina vaknade med 40,9 grader och jag ringde in igen för jag visste inte vad jag skulle göra, men de tyckte fortfarande inte att det var någon fara. Under dagen igår började hon bli bättre på morgonen var febern nere på 37,7. Hon börjar nog bli piggare nu då tänkte jag.
Men sen kom kvällen och febern steg riktigt snabbt. Vid halv ett eller nått sånt i natt så vaknade hon med 40,7 grader fast hon hade fått Alvedon för bara någon timme sedan. Hon var hängig och medtagen. Hon hade ryckningar i kroppen i mellanåt så jag ringde igen till barnakuten och då tyckte de äntligen att vi skulle få komma in. Så mamma, min underbara mamma körde in oss till akuten. Väl inne på rummet kollade hon tempen och då låg den på 40,6 grader.
Sedan fick vi träffa en läkare som klämde och kände och ville ta lite tester osv. Så det blev att kolla syresättningen i blodet, snabb sänkan och lyssande på henne. Sänkan blev 15 vilket tydde på en infektion, vilket kunde vara en virusinfektion, influensa eller den nya influensan. Men han trodde mest på en vanlig influensa så det är bara att vänta och se. Vi fick stanna på akuten tills hennes feber började ge med sig och i bilen på vägen hem så blev hon mycket piggare och började digga musiken och busade med mammas växelspak.
Idag har hon sovit ganska mycket det har varit svårt att få i henne mat men två glassar och lite dricka gick bra. Febern har hållt sig bra under dagen men nu innan hon somnade steg den till 38,8 grader. Och nu ligger hon och sover vilket är jätte bra. När hon vaknar blir det till att kolla febern och se om det blir Alvedon och Ipren eller hur jag ska göra. Så länge febern inte håller sig hög länge så är det mer fara om hon blir uttorkad eller får jobbigt att andas.
Har tittat till henne med jämna mellanrum så nu ska jag kolla till min lilla tjej igen.
Kommentarer
Trackback
